Skogstokig

Det kryper spindlar på mitt skrivbord så jag har sprejat kackerlacksdödnings-medel. Jag inbillar mig att jag får synbortfall på mitt högra öga. Jag är hungrig och sorglig. Tänker att jag ska göra massor av saker, men det jag borde göra är att gå och lägga mig och läsa min bok. 100% misär. Har snusat en hel dosa snus idag. Jag börjar bli tokig. Och om jag blir tokig ska jag bli Strindbergs-tokig. Come on! Skogstokig ska jag vara!

Skrev för ett tag sen att jag funderar på att köpa en motorcykel. Jag har nog övergivit den idén. I alla fall förtillfället. Nu är jag inne på att skaffa en liten hund. Känner att det är något som fattas i mitt liv. Har ett litet tomt hål som jag behöver fylla med något. Jag behöver binda mig till något. Antar att det blir lättare att navigera i livet om man behöver förhålla sig till lite andra grejer. Just nu har jag noll grejer att förhålla mig till. Skulle kunna packa min väska och åka till Bahamas, nu. Precis på sekunden. Finns verkligen ingenting som hindrar mig och alla dessa alternativ får mig att inte veta alls vad jag ska göra. En flickvän hade väl också i viss mån kunnat fylla den rollen. Men jag vill inte köpa en flickvän, även om det säkert skulle vara möjligt om man samtidigt vill få sina händer smutsiga. Men det vill jag inte. Jag får vänta på att livet drar isär sin trenchcoat och blottar dess frukter. Tills dess, kanske en liten byracka?

På Skärtorsdagens morgon, när jag gick hem från en ölhall, kom livet mot mig lika svart som pestprästernas kåpor. Horor, avdeckade pundare och råttor. Och mitt i allt stod jag som en nedstigen messias och predikade för livet. Jag gav horan 30€. Jag tog pulsen på pundaren och väntade på ambulansen. Och grät för människorna när råttorna sprang över mina fötter. Livet är inte lätt för en som vänt Jesus ryggen.

Mina armhålor luktar gammal busschaufför.